Skulptering är en av de allra äldsta konstformerna, och sträcker sig tillbaka till förhistorisk tid. Antikens Grekland brukar i allmänhet betraktas som den västerländska skulpteringskonstens verkliga höjdpunkt, och marmorstatyerna från denna tid är vad många av oss först tänker på när vi hör ordet skulptur. Men grekernas statyer såg inte riktigt ut som vi föreställer oss; för det första var den marmor som användes inte vit (det var i stället romarnas specialitet), och dessutom var statyerna vanligtvis målade i kraftiga färger. De statyer som skapades under renässansen pånyttfödda intresse för Grekisk skulptur tog i mångt och mycket fasta på denna villfarelse.

Skulptering är en konstform som kan utövas på ett flertal sätt, i ett stort antal olika material, som sten, trä och metall. Det gör givetvis att det finns en stor mängd olika tekniker att tillgå, varav de mest kända antagligen är huggning, snideri och gjutning. Vanligt har varit att statyer i stenmaterial huggits, medan material som trä och ben vanligtvis snids. Gjutning är då något som mest används för metall.

Skulptering idag är måhända en inte lika framträdande konstform som för några sekel sedan, men utövas och utvecklas fortfarande. En utveckling under 1900-talet har varit ett mer abstrakt förhållningssätt, liksom inom måleriet, även om självklart rent avbildande skulptering fortfarande är vanligt förekommande.